Om kvädanden att minimera

Vi människor avskyr tystnad. Vi vill gärna minimera den sociala besvärlighet som uppstår när båda parter i ett samtal är tysta. Men som programledare gäller det att behärska sig när tystnaden uppstår. Att vara tyst är det främsta medlet i intervjusammanhang om du vill få den du intervjuar att prata. Undvik att fylla ut tystnaden med ähhh. Jag skriver alltid en anteckning överst i mitt manus som lyder: sluta äha! Det är supersvårt att bli av med dessa ähm och du måste ständigt påminna dig om att inte göra det.

En annan social bekvämlighet är att ständigt hålla med. En slag överlevnadsinstinkt för att signalera att vi hör till gruppen. Men i podcast är få saker så irriterande som personer som hela tiden måste bekräfta att de instämmer. Särskilt om du agerar oberoende intervjuare är det viktigt att sammanfatta ett intervjusvar med “precis”, “mhh…” och ““ja…”. Däremot bör du definitivt visa att du förstår. Då gör du den du intervjuar trygg och visar att du lyssnar. Hur gör du det utan att det hörs? Nicka.

Och så är det de där uttrycken som är våra favoriter. Inte sant? Typ, liksom, eller hur, jag lovar och tryffelnougat. Om du vet med dig att du är flitig användare av någon av dessa, eller ett liknande utfyllnadsord, bör du ha det i åtanke under inspelningen.