Om att vara personlig men inte privat

På studentradion fick jag lära mig att vara personlig men inte privat. Vad föreläsaren menade var att jag skulle använda mina erfarenheter på ett sätt så att inte bara jag och mina vänner förstod vad jag pratade om.

Det är svårt att höra hur podcasten låter i någon annans öron, men ack så viktigt att du påminner dig om att du inte bara pratar med den du spelar in tillsammans med, utan också till de som lyssnar.

Podcasten är ett medium som berömts för sin intimitet och personliga ton. Men den uppstår inte automatiskt. I de mest framgångsrika poddarna är den väl genomtänkt. Jag ska inte säga att den är fejk, men den är konstruerad att vara personlig och intim på ett sätt så att den är lyssningsbar. Det skulle den inte varit ifall samtalet vore privat.

Tänk dig att du är på ett mingel och du har precis klivit in i ett samtal mellan två för dig okända personer. De pratar om gamla vänner. Du känner inte dessa personer och det är för dig omöjligt att hänga med i samtalet. Du skrattar nervöst när de skrattar, trots att du inte vet vad de skrattar åt. De släpper inte in dig eftersom de inte förklarar bakgrunden. De äger mer information än du, och då blir deras samtal inte särskilt givande att lyssna till.

Hjälp lyssnaren att förstå och förutsätt inte kunskap. Det gäller såväl om kunskapen är personlig, lokal eller bara icke allmänt kännbar. Å andra sidan – låt inte samtalet haka upp för att du ständigt ska förklara varje ord. En balans behövs.